Så gick det till.

Egentligen borde man ha anat oråd när det började regna redan när vi gick hemifrån vid halv ett-tiden. Men vi var unga, vackra och torra och då tror man inte att det ska regna oavbrutet på en i åtta timmar. Men det gjorde det.

Barn; låt mig berätta om Sonisphere 2010.

Vi kom till Stora Skuggan lagom till att höra Anthrax avsluta sin konsert. Ron blev lite besviken. Jag drack en öl och åt en enorm chorizo och sen var det dags för Hammerfall att spela allt medan regnet började ta i. Hammerfall är alltid stabila tycker jag och Jocke Cans gjorde sitt bästa för att få igång publiken. Jag gillar!

Nästa band var Slayer som inte mina favoriter, men jag får ju erkänna att Kerry King och Tom Araya är fasligt söta trots att de på grund av ålder (och typ stelopererade nackar) inte får headbanga helt vansinnigt längre. Man vill ju att gamla thrash-farbröder ska hålla ihop så länge de kan. De är ju trots allt med i The Big Four. Ron rockade hårt. Han älskar Slayer.

Ron var hård.

När Iggy and the Stooges stod på Saturnus-scenen blev Ron och jag fasligt ölsugna och hamnade i en enormt lång och sölig kö. Men till slut fick man sitt glas folköl och då blev man glad. Fast vid det laget hade Iggy slutat spela (och ölen var kraftigt utspädd med regnvatten) så vi ställde oss vid Apollo-scenen för att vänta på nästa band. Jag blev mest glad över att det fanns några ur min generation på scenen, Iggy och jag är ju nästan jämngamla. Det var ungefär nu som gräsplanen förvandlades till gyttja, lervälling. Ni har väl sett bilder från Woodstock? Tänk bort de nakna hippisarna som glatt badar i lera och sätt istället dit svartklädda hårdrockare som inte badar (frivilligt i alla fall. Jag såg några som vurpade).

Före detta gräs.

Alice Cooper körde hela sin gamla show. Han blev guillotinerad, injicerad med gift (under Poison, jag doooog nästan!), han blev spetsad av en lans, you name it – han dog. Klädbytena var många och inbegrep bland annat en röd tvångströja och en spindelkavaj, och Alice ville aldrig gå av scenen. Han inledde – och avslutade (!) med School’s out och Sonisphere gungade i takt. Och hela tiden vräkte regnet ner. Jag menar verkligen vräkte. Men Alice sket i det. Han var magnifik när han kom ut med sin käpp och när han sen högg huvudet av en babydocka var lyckan total. Det här var Sonispheres bästa konsert tycker jag. Han är fin, Alice.

Hell yeah!

Mötley Crüe bjöd på några fina gamla örhängen, bland andra Girls Girls Girls, Wild Side och Dr Feelgood. Det lät precis som det skulle. Vince och Tommy höll med varandra om att man blev kåt av att vara i Sverige och alla flickor skrek (även jag, ty jag är svag för Nikki). Det var en okej konsert. Det regnade inte för jävligt och det var man ganska tacksam för.

Men till slut kom de som vi hade väntat på i regn och lera. Till slut kom Iron Maiden. Och Eddie hade de med sig. Fast det var lite tråkigt att Eddie inte alls såg ut som Eddie utan som en förvuxen Teenage Mutant Ninja Turtle. Vad har hänt? Botox? Fast han var lika lång som vanligt. Bruce  sjöng mest nya låtar som jag faktiskt inte hade så värst bra koll på, men stämningen var fantastisk. Och när de sen drog igång Fear of the Dark var jag i det närmaste gråtfärdig. Jag har ju längtat efter att se Maiden i evinnerliga tider och jag blev inte besviken. Inte besviken alls. Det bästa var nästan att det inte kom en droppe regn under Maidens spelning, men vid det laget var man dyngsur från knäna och ner så det spelade nästan ingen roll.

Jag tänker på Ronnie James Dio.

På det stora hela var det fan-jävla-tastiskt. Trots regnet som pissade ner hela tiden. Trots att jag blev svårt aggro när dumma korkade karljävlar försöker trängas och knuffas när man står fastklämd bland 47000 Maidenfans. Trots att det var svårt äckligt att kissa på bajamajan. Trots att mina Converse är förstörda och byxorna stela av lera. Jag älskade varenda sekund.

Efter Sonisphere

(Det är inte jag som sjunger falskt i början av klippet.)

Ja, barn,  så gick det när Ron och Messa gick på Sonisphere och hårdrockade sig i flera timmar. I vita regnponchos från Clas Ohlson.

Annonser

4 thoughts on “Så gick det till.

  1. Tack! Jag kan också glatt meddela att mitt smink satt som berget igår. Jag är svårt imponerad av mig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s