Your favorite series

Vävarnas barn, Krigens barn, Vita bergens barn, Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad, Stad i världen.

Per Anders Fogelström. Stad-serien. Alla åtta böckerna. Jag älskar dem. Jag älskar dem innerligt och jag tröttnar aldrig. Jag älskar dem så att jag vet att allt jag skriver om dem här kommer låta töntigt. Det är svårt att hylla något och samtidigt låta trovärdig.

De här böckerna har jag läst och läst om i flera omgångar. Den första jag läste var Vävarnas Barn som utspelar sig bland fattiga, i det närmaste livegna väveriarbetare i Stockholm, under den andra hälften av sjuttonhundratalet. Det är här som släktkrönikan i Stadserien tar sin början. Fast konstigt nog är Barn-serien, de tre första böckerna, skrivna sist av alla. Så egentligen är det väl så att alla knutar knyts ihop, och börjar, i Barn-böckerna.

Vad är det då jag tycker om? Tja, det är något visst med Fogelströms karaktärsskildringar. Han beskriver alla karaktärer lika fint, oavsett om det är en hårt arbetande mamma, en fin fru, ett prostituerat skarn eller en desillusionerad alkoholist. Även de trasigaste människorna får ett människovärde, det finns något sympatiskt hos alla, trots att det mesta var misär och elände (fast jag är ju fasligt förtjust i böcker som just handlar om misär och elände och människor som bara äter salt sill och en halv potatis till middag). Och jag älskar hur han beskriver Stockholms utveckling, staden som han så tydligt var helt förälskad i. Just tiden, 1860-1960, är väldigt intressant. Stockholm växer från ett lantligt område till en verklig stad, en modern storstad. Jag blir fortfarande lika glad när jag hittar en gata som jag känner igen från böckerna när jag promenerar på Söder. Och så tänker jag; här gick Henning och Tummen till jobbet. Här bodde Emelie och Jenny. Men det gjorde de så klart inte, men någon bodde där ju och någon har ju trampat de där gamla gatorna innan jag kom hit. Och tanken på att det kan ha funnits någon som levde som i böckerna är otroligt lockande och fascinerande för mig som fortfarande tycker att Stockholm är rätt spännande.

Nu, när jag har berättat om min favoritserie så kan jag också berätta om det hemska som Ron gjorde när han, på min inrådan, läste böckerna. Det har han själv ältat i sin egen blogg (med all rätt, det var fruktansvärt!), men det tåls att skriva en gång till. Ron slarvade bort En förvandlad stad på tåget för två jular sen. Och, han behandlade Barn av sin stad så illa att det är en ful reva i det fina omslaget. Min fina Stad-serie är inte komplett längre. Visst, jag har Mödrar och Söner som handlar om livet på Kungsholmen i början av 1900-talet, bredvid Stadserien i bokhyllan så det ser ut som att serien är komplett, men jag vet att den inte är det längre. Den är besudlad nu.

Mina drömmars stad.

Jag känner mig inte så nöjd med det här inlägget. Det ÄR svårt att beskriva något man älskar. Det är som om jag skulle beskriva Ron. Det skulle bli sentimentalt och pajjigt det med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s