Vi ser Ozzy.

Som av en slump kom jag över två Ozzy-biljetter väldigt billigt i tisdag. Det var ett snabbt beslut.

Jag var lite skeptisk först. Man har ju sett The Osbournes och man har ju förstått att Ozzy inte är så där jättefräsch nu längre. Jag var faktiskt rädd att han skulle göra en Bob Dylan och låta skitdåligt. Med det i bakhuvudet så tog vi oss till Stadion. Det var dessutom min första ståplatskonsert sen jag såg Metallica där för typ fem år sen. Jag går ju, som bekant, nästan uteslutande på sittkonserter eftersom de som gillar mina idoler oftast är femtioplussare. Ibland är det till och med rullatorvarning. Jag tyckte att det var förvånansvärt låg medelålder på Stadion igår, och det var kanske därför det blev slagsmål precis bredvid oss. Mina vanliga konsertkollegor slåss inte. Möjligen försöker de fälla någon bråkstake med käppen.

Vi väntar på Ozzy.

När vi väntade på Ozzy och lyssnade på det otroligt träliga förbandet Black Label Society så passade vi på att spana lite på vilka det var som var på konserten med oss. Nästan alla var från Dalarna noterade jag. Det var en väldigt hög andel jeansvästar och ganska många fula tatueringar. Om man hade placerat ut den samlade skäggväxten på marken så hade man nog lätt täckt hela Stadion. Mannen i leopardmönstrade spandexbyxor gjorde både mig och Ron glad. Och rätt som det var hade Black Label Society äntligen gått av scenen och rätt som det var så stod han där: The Prince of Darkness. Ozzy himself.

Ozzy!

Han var lika stapplig som jag trodde, men rösten var det inget fel på. Ozzy låter som Ozzy helt enkelt. Den första låten var Bark at the Moon och det var jävligt bra, för den låten hade snurrat i mitt huvud hela dagen. Efter det kom Mr Crowley och där var man nästan nöjd. Ozzys band var väldigt bra. De hade ju spelat sönder Black Label Society med ena armen bakbunden. Speciellt var trummisen en klippa. Och han hade bar överkropp. Jag kan inte klaga på det (han var en fräsch fläkt med tvättbrädan, för de flesta bara överkroppar på Stadion var rejäla hängbukar).

Efter ett tag började man ju längta lite efter några gamla Black Sabbath-låtar och precis då kom gamla fina Geezer Butler in på scenen och Sabbath-festen kunde börja. Jag fick höra både War Pigs, Paranoid, N.I.B, Into the Void och Iron Man. Black Sabbath är ganska grooviga så där faktiskt.

Geezer Butler

Ja, det var en jäkla bra konsert. Och för en gångs skull var jag glad över att jag inte stod längst fram eftersom Ozzy manifesterade sin galenskap genom att spruta skum på publiken. Han så väldigt lycklig ut och det var två lyckliga Ozzyfans som trängdes med 26000 andra nere i tunnelbanan på väg hem.

Ozzy lever. Det är tydligt. Må han leva i många år till!

Annonser

One thought on “Vi ser Ozzy.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s