Äntligen!

Mina jobbinlägg är få, men här kommer ett.

I veckan vikarierade jag i en grupp där några av förra årets mentorselever går. Jag saknar dem trots att de är kvar i korridorerna. Det är inte samma sak när man inte är deras mentor längre. Vi hade ju rätt mycket med varandra att göra.

I alla fall kom en av grabbarna in i mitt klassrum när jag vikarierade, han satte sig ner i bänken och utbrast i ett stort Äntligen! 

Så, ja. Jag tror att de saknar mig lite också. Det gjorde min vecka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s