Zappa med Pappa – the return!

Ja! För en vecka sen exakt tog jag med mig Fadern till Cirkus för att ännu en gång se Dweezil Zappa. Den här gången firade han att det var fyrtio år sen pappa Frank släppte Roxy and Elsewhere-plattan.

Det var en stressig dag för mig. Jag slutar halv fem på tisdagar och sen tar det ungefär 50 minuter för mig att komma hem till förorten. Konserten började halv åtta och däremellan skulle jag alltså hem, äta, ta med mig Fadern till Cirkus. Plus att jag hade ont i foten. Av någon anledning så sölade eleverna när de skulle ut ur klassrummet – i vanliga fall är de snabba som bara den. Och sen fick jag kollektivtrafiksotur. Det var tur att Fadern hade maten klar när jag kom hem. Vi hann till och med slappa i soffan en halvtimme innan vi åkte.

Vi kom till Cirkus och hittade våra platser på tredje raden. Vi satt praktiskt taget i knät på Dweezil och Fadern skrockade förtjust att det här var de bästa konsertplatserna ever. Värt att notera att av alla de människor som kom för att se Zappa var ungefär 97% män i plus 50-åldern. Jag är ju en erfaren gubbrockare, men det här var nog den mesta gubbkonsert jag har varit på. Det var värre än när vi var i Filadsta elfiakyrkan sist. Fadern smälte så klart in och jag försökte så klart ge ett så gubbigt intryck jag bara kunde. Typ.

Första låten Dweezil spelade var Penguin in Bondage. En passande början tycker jag. Återigen var Ben Thomas med den förvånansvärt Zappaliknande rösten och Scheil Gonzales med. Hon är smått fantastisk måste jag säga. Överlag är det ju ingen lätt musik att spela men Dweezil har ett bra band med skickliga musiker och han är ju inte helt oskicklig själv. De tar sig an Frank Zappas låtar och det låter bra – hela tiden. Precis hela tiden! Jag är sjukt imponerad. Roxy and Elswhere är ju inte en av Zappas mest lättillgängliga album heller, men det var inte en tråkig minut under de dryga två timmar som de stod på scenen.

Fadern och jag gick ut i tisdagsnatten med två fånlyckliga leenden på läpparna. Det är lite vår grej, det här med Frank Zappas musik och det är ju kul.

Dweezil Zappa spelar Frank Zappa.

Dweezil Zappa spelar Frank Zappa.

PS. Fredagen före Zappa plays Zappa var Ron och jag på Friends Arena och såg ett annat gubb-band: Black Sabbath. Ozzy var ju bra för två år sen och höll väl ihop ganska bra den här gången också. Men utan Tony Iommi och Geezer Butler hade det inte varit lika bra. De var fantastiska båda två. Väldigt coola. Så nu kan jag bocka av Black Sabbath från ”Måste se”-listan. Det har överlag varit ett väldigt bra konsert-år: Bruce Springsteen, Iron Maiden, Fleetwood Mac, Black Sabbath, Zappa plays Zappa och på nyårsafton: Madness! Undrar om 2014 kan slå det! DS.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s