Jul och nyår – den korta versionen.

Så, då är allt som vanligt igen. Jag jobbar. Jul och nyår är över och idag snöar det som fan. Det är jag inte helt nöjd med. Jag var mer redo för vår, jeansjacka och Converse än mössa och vantar. (Jag är tydligen inte redo för att blogga för det här inlägget är rasandes rörigt på många sätt och vis.)

Hur var lovet då, undrar ni så klart. Jo, det var som vanligt. Jag åkte hem och firade jul med familjen och passade på att fika med diverse vänner som man inte ser så ofta. Julmaten åts. The Nightmare before Christmas avnjöts i vanlig ordning. Jag hängde mest i soffan med en bok i handen och en filt över benen. Jag fraktade hem julklapparna, vinglas, skärbrädor, böcker, pennskrin, potatispress och lite smått och gott.

När jag kom hem var det bara att vräka ur allt ur väskan, tvätta och packa om och d 29 stack Ron och jag till Dublin för att fira nyår. Och det var en bra idé minsann! Vi bodde mitt emot St Stephen’s Green, i våra vanliga hoods, men den här gången valde vi ett hotell utan nattklubb i källaren och helt plötsligt sov vi gott hela nätterna och mumsade glatt i oss irish breakfast på morgonen. Vi promenerade, shoppade, gick på bio och såg Hobbit; the desolation of Smaug, åt snabbtexmexmat och pubkäk och tog en öl eller fem och gick på Dublinia-utställningen. På nyårsafton strosade vi runt som vanligt och på kvällen gick vi till Gallagher’s Boxty House och käkade trerätters. Det vi egentligen åkte till Dublin för var att gå på nyårskonserten på College Green. Det var en utomhuskonsert med olika artister, t ex Sugarbabes (eh, ja… vi kunde ju inte välja själva) och det för mig nya bandet The Strypes som jag genast gillade eftersom de lät som Yardbirds gjorde på sextiotalet. Och Madness så klart. Det var därför vi åkte till Dublin. Madness! På nyårsafton!

Det var faktiskt en asbra konsert som inleddes med One Step Beyond och sen kom alla låtar jag ville höra; Our House, Night Boat to Cairo, It must be Love, My Girl. Vid tolvslaget fick Madness önska gott nytt år och sen körde de på igen till kvart i ett ungefär. Och Dublin dansade! Ron och jag med och så lovade vi att vara ihop hela 2014 också. Ett år i taget. Som vanligt.

Tack Youtube för hela konserten:

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s