Dagen då minnen slängdes.

Idag är en stor dag. Det är också en lite sorglig dag. Ron ska kasta ett par kalsonger för att den viktiga resåren har blivit sladdrig (trots att de inte en enda gång i sitt långa kalsongliv har blivit tumlade).

Känner du igen de här? frågade Ron mig i förmiddags när jag ifrågasatte varför det låg ett par fillingar på min sida sängen. Minns du dem? fortsatte han lite menande. Och jo. Jag vet ju vad det är för kallingar han måste slänga. Det är småbyxorna han ofta hade i början av vårt förhållande (vi pratar sex och ett halvt år sen här) eftersom han, förmodligen, ansåg att de var det finaste paret han hade. Eller för att de har hjärtan på sig och sånt gillar ju vi tjejer. Det var som att Ron ville att jag skulle bli lika nostalgisk som han över de där kallingarna. Men jag funkar inte så. Jag är realist. Jag vet ju att de där kalsongerna var inköpta långt innan vi träffades och att de förmodligen har använts till att försöka förföra tjejer innan mig.

Så om någon där ute känner igen de här kalsongerna, och kanske då killen som hade dem på sig, kan ni väl skriva en kommentar:

Förförarfillingar

Förförarfillingar

Jag tror att den här dagen markerar något i min sambos liv. Kanske är detta det slutgiltiga minnet av hans singelår som åker i soptunnan. Kanske är det nu han slutligen accepterar vad han är: en medelålders man i stadigt sällskap. Det är väl lite fint ändå?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s