Djupt nere i bebisträsket.

Jag är djupt nere i bebisträsket vill jag lova. Det är blöjor och mjölkspyor och små leenden som snarare beror på en fis på tvären än på att ungen ifråga är glad över att se mig. Det är sömnlösa nätter och ömma bröstvårtor och bajs och man blir kissad på i snitt en gång om dagen, ibland tre gånger vid ett och samma blöjbyte. Jag tittar så att han andas hela tiden och bekymrar mig över att han fryser eller är för varm. Ron och jag har inga vettiga samtal längre och jag hinner knappt med min egna personliga hygien. Jag har samma nagellack som jag hade på förlossningen, men nu sitter det bara på åtta naglar och det är avskavt och fult, men vem har tid att måla naglarna nu?  Jag har ju en liten femtondagars bebis att titta på och gulla med och det är ju rätt härligt faktiskt.

Jag borde blogga om hur förlossningen gick till bara för att minnas själv. Det var ungefär så här (den extremt korta versionen):

Jag fick en liten blödning på kvällen d 23 juni så jag ringde till förlossningen och barnmorskan sade till mig att sova så mycket jag kunde för ”vem vet vad som händer om fyra timmar!” Jag försökte sova, men den där mensvärken jag hade blev värre och värre under natten. På morgonen, vid fyratiden försökte jag ta tid på vad jag antog var värkar, men den där värkklockeappen var så där tycker jag. Sen var det svårt att ha koll på när en värk började och slutade också tyckte jag. Ron skulle hämta en bilbarnstol hos en snubbe id 10-tiden på morgonen, så han var uppe ganska tidigt och duschade och vattnade alla sina 100 chiliplantor när jag vid halv tio-t iden ringde förlossningen för att kolla läget. De undrade om jag ville komma in på en koll och det ville jag, men det var lite synd för det var fullt på Karolinska så barnmorskan skulle kolla vart vi kunde åka. Fem minuter senare hade någon fött barn på KS så vi fick åka dit. Jag vräkte upp dörren till toaletten där Ron stod och groomade sig och vrålade RING TAXIN! 09.45 kom taxin och 10.00 var vi inskrivna på BB och jag blev kollad av en barnmorska som konstaterade att jag var öppen 6 cm redan. Vid 10.55 stod jag och andades lustgas i ett förlossningsrum och Ron och barnmorskan var ute i korridoren och visade Ron var toaletten fanns och då gick vattnet plask ner i golvet. Givetvis hade barnet bajsat i vattnet, så barnmorskan ville att jag skulle lägga mig ner i sängen så hon kunde sätta en elektrod på bebisens huvud och då började det göra ont. Ont på riktigt liksom. Så där jävligt.

En ny barnmorska kom in och nu började jag bli sugen på att krysta för det tryckte på rätt bra neråt. När barnmorskan kollade så var jag helt plötsligt öppen 9 cm så det här med smärtstillande kunde jag ju bara se mig om i stjärnorna efter. Ingen epidural här inte. Man kan säga att det gjorde ont som fan och mina värkar var ganska korta så jag hann liksom bara med ett kryst på varje värk istället för två. Jag tror att jag någon gång undrade om min klitoris höll på att spricka. Det kändes så. 11.45 slank i alla fall hela bebisen ut och det slutade göra ont och vi var helt plötsligt föräldrar.

Nu, 15 dagar senare, har jag förlossningen i hyfsat gott minne, men är glad över att jag slapp ha värkar i ett dygn utan att något hände. Bättre snabbt då tänker jag.

 

Idag är det varmt som fan. Barnet äter och sover och äter och sover och jag ska försöka ta en dusch. Dagarna går som i en dimma.

 

 

Annonser

Midsommar i stan.

Det är midsommarafton i Solna. Ron och jag hänger här i år. Vi hade faktiskt inte lust med något annat. Vi är nöjda med att ha semester ihop, för nu har jag sommarlov! Det var som en enda stor utandning när sista dagen på jobbet kom och gick.

Midsommar är ju en trevlig högtid, inte bara för nypotatisen och sillen, utan för att Ron och jag firar sju år på midsommarafton. Så, idag alltså, har vi varit ihop i evigheter. Det ska vi fira med att vara äckligt kära och moffa sill, potatis och kanske en liten öl. Jag har också beställt sommarläsning för 700 spänn så det känns som att sommaren är räddad nu! Come rain or come shine liksom.

Ja, det var inte så mycket annat tror jag. Mer än glad midsommar på er!

Sportlov!

Jag har sportlov! Det är faktiskt sjukt nödvändigt, för oxveckorna som föregick lovet höll på att ta knäcken på mig. Usch. Jag vill inte ens tänka på det. Idag sitter jag och rättar krönikor så jag har ju faktiskt jobb med mig hem, men större delen av dagen har gått till allmänt latande.

Igår shoppade jag lite (och hann med en snabbfika med syrran på Bromma Blocks innan hon flög hem igen). Det är inte utan ett uns dåligt samvete, det får jag erkänna, för Ron och jag står inför ett ganska stort vitvaruprojekt som kommer kosta en del. Men å andra sidan så kan jag faktiskt inte gå naken i vår (därav de där två klänningarna igår och tre par trosor igår) och eftersom jag boxas två gånger i veckan så behöver jag extra träningsbyxor (ta-daa, dagens inköp). En sak som jag faktiskt inte har köpt är böcker trots att det är bokrea. Det är så fruktansvärt dåligt på bokrean nu för tiden. Det brukade vara min höjdpunkt på året och jag shoppade enorma mängder böcker. Nu för tiden går jag in med en kräsen min och tittar nonchalant på samma böcker som låg framme förra året. Det är en stor besvikelse. Den enda boken som jag möjligtvis kunde vara intresserad av var en bok med bilder av Alfons Mucha, en konstnär som jag är lite förtjust i. Men – det är en coffee table book och näe. Den kommer jag titta i några gånger, jag kommer försöka rita av bilderna och sen kommer den stå och samla damm. Jag kan låna den på biblioteket antar jag.

I övrigt trallar livet på här tycker jag. Det är rätt behagligt. Ron och jag funkar fint och lägenheten är ganska städad. Resten av veckan kommer gå till lunchande, slappande och tränande. Vad mer kan man önska?

Veckor som går och veckor som kommer.

I fredags var jag, Ron och Kexet i Umeå. Vår kompis Tatta fyller 40 och när hon kallar så åker vi flera mil för att partaja på en bilklubb. Jag har bara varit i Umeå en gång innan, med en gammal pojkvän vars föräldrar bodde där. Det här var mycket roligare. Vi åt korv i mängder (ni kan ju ana att min sambo var i sjunde himlen) och infriade säkert alla fördomar som norrlänningarna eventuellt hade om oss trots att det bara är Kexet som är född i Stockholm. Dagen efter den stora festen åt vi lunch på Frasses och sen åkte vi hem. Det var en toppenbra helg och jag hoppas att vi får anledning att göra Umeå osäkert igen. 

Nu till helgen händer ingenting alls och jäklar vad jag ser fram emot det. Det känns som att det är något som händer varenda helg fram till jul. Nästa vecka kommer Fadern och M hit. Vi ska på konsert igen, Fleetwood Mac! De var ju ruskigt bra sist. Sen kommer syrran upp och sen är det konsert igen med Fadern, Zappa plays Zappa, sen är det Black Sabbath, Kexet fyller år och rätt som det är så är det jul. Sjukt. Över nyår drar vi till Dublin, Ron och jag för att se Madness, dricka Guinness och shoppa. Det är en rolig höst och vinter, men det är skönt att inte göra ett skit också. 

 

Say hello to my little friend!

Jo, man fick ett tips av Missan och sen sprang man till Sephora så fort benen bar. Men vad är det för konstigt jag har köpt?

Är det en plånbok?

Är det en plånbok?

Nej, nej, dumsnut. De säljer ju inte plånböcker på Sephora.

Nej, nej, dumsnut. De säljer ju inte plånböcker på Sephora.

Det är en smokey eye-palett!

Det är en smokey eye-palett!

Ja, men alltså, titta så himla tjusig den är! Den här lilla godsaken innehåller en highlighter, sju ögonskuggor, tre glittriga ögonskuggor, en eyeliner, en pensel för skuggorna och eyelinern och en kajal. Den lila glittriga skuggan – som inte riktigt kommer till sig rätt på den nedersta bilden (den som är precis den superlila skuggan) är smått fantastisk. Den här kommer jag ha mycket roligt med. Och den kostade bara 315 spänn! Herregud, man har ju inte råd att inte köpa! Det som inte syns på fotot är att man får en spegel till och att den känns som en mjuk plånbok i handen. I love!

 

 

Höstnytt!

Idag köpte jag ett par bruna Dr Martens. 8 hål. Jag minns från högstadiet och gymnasiet att det var viktigt med hur många hål ens Docs hade. Det här är dock mitt första par. Det är kanske lite sent påkommet nu när jag har nått den mogna åldern av 36, men jag gjorde det ändå. De är i alla fall bruna och kostade en jävla mycket pengar. Vänsterskon klämde lite över foten men högerskon kändes rätt bra från början. Sen måste jag ju gå in dem med våta sockar ändå för jag har en känsla av att de kommer gnaga mig på hälarna om jag försöker gå ut och gå med dem direkt. Jag har ju ett par nya Converse jag ska ha i höst först och främst.

Så, nu är höstlooken på g. Jag tänker Docs, smala jeans, skinnjacka. Jag har sett en bikerjacka från Asos som jag tror att jag ska beställa hem, men det får nog ske vid nästa löning tror jag. Jag passade också på att köpa en för mig, helt okarakteristisk klänning, från Indiska. Den är svart och orange. Man kan säga att jag försöker hitta på något nytt. Fast i grunden vill jag se hårdrockig ut. Det är ju ganska mycket jag.