Dagen då minnen slängdes.

Idag är en stor dag. Det är också en lite sorglig dag. Ron ska kasta ett par kalsonger för att den viktiga resåren har blivit sladdrig (trots att de inte en enda gång i sitt långa kalsongliv har blivit tumlade).

Känner du igen de här? frågade Ron mig i förmiddags när jag ifrågasatte varför det låg ett par fillingar på min sida sängen. Minns du dem? fortsatte han lite menande. Och jo. Jag vet ju vad det är för kallingar han måste slänga. Det är småbyxorna han ofta hade i början av vårt förhållande (vi pratar sex och ett halvt år sen här) eftersom han, förmodligen, ansåg att de var det finaste paret han hade. Eller för att de har hjärtan på sig och sånt gillar ju vi tjejer. Det var som att Ron ville att jag skulle bli lika nostalgisk som han över de där kallingarna. Men jag funkar inte så. Jag är realist. Jag vet ju att de där kalsongerna var inköpta långt innan vi träffades och att de förmodligen har använts till att försöka förföra tjejer innan mig.

Så om någon där ute känner igen de här kalsongerna, och kanske då killen som hade dem på sig, kan ni väl skriva en kommentar:

Förförarfillingar

Förförarfillingar

Jag tror att den här dagen markerar något i min sambos liv. Kanske är detta det slutgiltiga minnet av hans singelår som åker i soptunnan. Kanske är det nu han slutligen accepterar vad han är: en medelålders man i stadigt sällskap. Det är väl lite fint ändå?

Annonser

Jag vill faktiskt klaga!

Precis nu när Irland gjorde mål i landskampen så fes Ron. En frustrationsfis hävdar han. Jag sitter och andas i en kudde och undrar lite när min sambo började lukta så här illa. Det gjorde han inte förr i tiden. Jag vill faktiskt klaga på det här.

 

Ron – du får ALDRIG fisa mer. ALDRIG! Jag skiter i om du spricker.

Hushållspappersnörden.

Alltså, vet ni vad Ron brukar skälla på mig för? Att jag använder för mycket hushållspapper. Är inte det superkonstigt? Jag menar, varför har man hushållspapper? För att använda det så klart. Ingen håller väl koll på hushållspappersmängden? Nej, ingen normal människa alltså. Men min sambo, han har koll han. Varje gång jag ska dra av lite hushållspapper från rullen så är Ron där och gnäller. Jag vet att jag har sagt det förut, men du slösar så på hushållspappret. 

Vissa saker kommer jag aldrig förstå mig på när det gäller honom. Hushållspappersnörden.

Bad girlfriend.

Har jag berättat om i tisdags? Näe, det har jag inte. Då fick jag nästan skäll av Ron. Jag satt och snackade med Fadern i telefon och skulle precis höra vad Ron ville ha till middag. Eller, alltså, jag bestämmer, men han fick välja på två tillagningssätt (jag kallar det ”demokrati”). Precis när jag skulle fråga Ron såg jag att han satt och snörde på sig sina blåa springskor varpå jag, lite förvånat utropar, vaddå, ska du ut och springa nu?  Min förvåning kom väl snarare av att klockan var ganska mycket, typ halv sju och vi inte hade ätit ännu (vi brukar käka kring sju-tiden) och att jag var hungrig.

Då fick jag värsta onda ögat och Ron berättade med ganska snorkig röst: Ja, det gör jag varje tisdag. Och hur länge har han haft de där skorna? Två veckor eller något. Jag borde verkligen försöka intressera mig för hans joggingturer. Jag är en dålig flickvän. Typ.

Min sambo Löparkungen.

Ron har läst den där Born to Run-boken och drabbats av plötslig träningsnarkomani. Han har köpt nya skor och piffig armbindel till mobilen och installerat Runkeeper på telefonen. Det är en ytterst piffig liten app säger Ron. Han kan titta på hur snabbt han springer och var han springer och allt möjligt!

Jag är tyvärr inte en speciellt stöttande flickvän. När Ron provade svindyra löparskor på Löplabbet brände jag ett antal hundralappar på Akademibokhandeln. När Ron vill ut och springa och kanske frågar om jag vill hänga med säger jag nej. Jag hatar att springa. Verkligen. Det är inte min grej. Det är ren och skär avsky.

Istället väntar jag på att zumban ska komma igång med hösttiderna så att min träningsrutin ska infinna sig igen. Och kanske kommer jag sörja de där extrakilona på Ron som jag har jobbat så hårt för att sätta dit.