Jo, just det.

Det var ju en sak till som gör 2014 till det vuxnaste året i mannaminne och 24 juni till den vuxnaste dagen. Den här:

En alldeles egen son.

En alldeles egen son.

Någon gång kanske jag bloggar om hur snabbt förlossningen gick, men just nu vill jag nog bara sitta och titta på honom och se lite fånig ut.

Annonser

Saker man äter för ens hjärtas sång och glädjes skull.

I torsdags lagade vi en rejäl köttbullemacka a la Joey Tribbiani (tack Jonas Cramby för receptet). I fredags bjuckade jag på finkorv och öl på Taylor & Jones i Hornstull och idag blev det hemmakorv med bröd till middag. Vad gör man inte för den man älskar? Frågan är när han kommer bjuda ut mig på en rejäl skaldjursplatå med tillhörande bubbel.

En riktig fancy pants-macka

En riktig fancy pants-macka

Fancy korv med öl på Knivsöder.

Fancy korv med öl på Knivsöder.

Påsk i Lissabon.

Det är nu mindre än en månad tills Ron fyller the big 4 0. Min present blev den mycket efterlängtade påskresan, den här gången for vi till Lissabon. Jag hade hört mycket gott om Lissabon innan resan så det var spännande att åka dit. Ungefär så här var det:

Långfredag: Flyget gick på eftermiddagen. Fyra timmar på ett flygplan är ganska tråkigt, men jag försatte mig i den traditionella flygkoman så det gick ganska bra. Väl i Lissabon kastade vi oss i en taxi och for till hotellet; Turim Suisso Atantico. Det är nog det fräschaste hotellet vi har bott på faktiskt. Läget var perfekt, mitt i smeten men ändå på en liten bakgata. Vi larvade ut och satte oss på ett café och tog en öl eller två på kvällen.

Påskafton: Vi var uppe tidigt och gav oss ut på upptäcksfärd i ett soligt Lissabon. Vi gick uppför. Och sen lite mer uppför. Genom vindlande gränder där små portugisiska husmödrar hade hängt ut tvätten utanför fönstret gick vi. Det var varmt och skönt, så där svettvarmt faktiskt. På eftermiddagen tog vi tunnelbanan till Estadio da Luz för att köpa biljetter till Benfica-matchen som skulle gå på söndagen. Eller, på påskaftonskväll, som vi upptäckte när vi köpte biljetterna. Så vi tog våra biljetter, drog in till city igen, käkade och åkte tillbaka till stadion för fotboll. Efter som de spelade mot Rio Ave, som är ett bottenlag, skulle det inte vara så mycket folk sade Ron. Och det var det inte. Bara… 46 000 ungefär. Jag är inget stort fotbollsfan direkt, inte som Ron, men det var ganska häftigt att vara där och se Benfica-örnen flyga in över stadion. Och att Benfica vann med 6-1 gjorde ju inte stämningen sämre direkt.

Se så många Benfica-fans!

Se så många Benfica-fans!

Påskdagen: I Portugal regnar det ibland. Just den här påskdagen regnade det från tre håll. Mitt snärtiga leopardparaply blåste sönder. Jag var blöt in på bara kroppen efter fyratimmarspromenaden vi tog. Det som var positivt var i alla fall att vi åkte spårvagn och fikade på ett litet café där det bara fanns Lisboetas. Jag fick äntligen en pastel de nata och Ron moffade i sig en stor gräddbakelse. Jag fick hjälpa till. Efter det irrade vi bort oss litegrann, kom ner till Cais do Sodre och tog t-banan till ”vårt” tunnelbanestopp vid Restauradores. Vi köpte lite vin, kex, ost, korv (så klart) och chips och mellanlandade på hotellrummet i några timmar för att torka. På kvällen gick vi på Hard Rock Café och drack drinkar, öl och sjöng med till åttiotalsrocken de spelade. Sen åt vi middag på Bomjardim Rei dos Frangos. Där åt vi frango piripiri (kyckling piripiri), drack vin och åt efterrätt för bara 36 Euros. Kycklingen var fantastiskt god och till och med Rons som inte har kyckling som favoriträtt smaskade i sig minsta smula.

Kycklingen ser inte så mycket ut för världen, men den var fantastisk!

Kycklingen ser inte så mycket ut för världen, men den var fantastisk!

Efteråt gick vi på världens sämsta irländska pub och drack en Guinnes. Den otroligt tråkiga puben tog död på festhumöret och vi gick hem och somnade ganska omgående.

Annandag påsk: Det var rätt skönt att vakna till en solig dag. Ron var lite trögstartad och trött. När vi väl kom iväg gick vi direkt upp för backarna till Castelo de Saõ Jorge som ligger ungefär elvatusen kilometer över vattnet. Utsikten över Lissabon var bedårande! Och borgen är ju en ”riktig borg” med torn och allt!

En riktig borg!

En riktig borg!

 

Utsikt över Lissabon.

Utsikt över Lissabon.

På vägen ner stannade vi till på en liten uteservering med utsikt över vattnet och tog varsin öl, Super Bock. Fantastiskt namn på en öl! Efter det gick vi och shoppade och jag köpte lite smink på Kiko. Ron köpte en t-shirt. På kvällen åt vi på Café Buenos Aires, som inte helt oväntat låg högt upp i en backe. Vi käkade varsin stor biff och jag fick en fantastisk spenatsoppa till förrätt. Det blev fullt snabbt så vi hade tur som fick ett bord. Servitriserna fick neka folk att komma in och verkade ringa till en annan restaurang för att se om det fanns plats för hungriga turister där istället. Lite senare på kvällen hamnade vi på baren Young Liberty vilket vi tyckte var ett passande namn för oss. Det regnade lite, men det var ändå 14 grader varmt vid tio på kvällen.

Tjusig utsikt!

Tjusig utsikt från vår lilla uteservering nedanför borgen. 

Tisdag: Vår sista dag i Lissabon bjöd på fantastiskt väder! På förmiddagen gick vi runt i Bairro Alto och shoppade lite. Eftersom vädret var så fantastiskt stannade vi på Terreiro do Paca, vid vattnet, och tog en öl eller två i solskenet. Det var säkert över 20 grader varmt i solen. Underbart! Ron blev lite solbränd på näsan. Vi käkade lite tapas till lunch. Man kan säga att två av fyra tapasrätter innehöll korv. En innehåll musslor. En av korvrätterna var flamberad vilket ledde till att Ron skrockade förtjust och mumlade något om att ”testa hemma”. På kvällen satte vi oss igen nere vid vattnet och drack vit sangria och öl och sen gick vi och åt indiskt.

Det vackra folket pustar ut.

Det vackra folket pustar ut.

Rostade kastanjer är lite äckel-gott.

Rostade kastanjer är lite äckel-gott.

Nästan alla hus hade så här tjusigt kakel på fasaden.

Nästan alla hus hade så här tjusigt kakel på fasaden.

Jag tror att vi båda var väldigt nöjda med vår resa till Lissabon. Det var kul att åka till Portuga, det var första gången för oss båda. Och det var Rons första resa till södra Europa. Jag skulle absolut kunna åka tillbaka dit igen. Lissabon är otroligt mysigt. Staden är som gjord för att promenera runt i. Ron blev erbjuden att köpa hasch, marijuana eller kokain ungefär 14 gånger på fyra dagar och det måste ju vara något slags rekord. Ingen ville sälja knark till mig. Däremot ville ganska många sälja afrikanska armband eller solglasögon till mig och det blev ju gammalt rätt snabbt. Så man kan säga att gatuförsäljarna, oavsett om de sålde knark eller solglasögon var drygast med hela resan. Maten var väldigt god och inte alls så dyr, inte på de ställen vi gick i alla fall. Det gäller att ta sig lite bortom de stora gatorna och slippa de där alldeles uppenbara turistfällorna. Om man gör det så är Lissabon absolut en stad som jag kan tänka mig att återvända till!

Nu tar vi nya tag med vardagen och jag har redan planer på nästa resa. Vad sägs om Prag i midsommar?

Att trösta en fotbollsmanager.

Ron var lite ledsen i måndags för att gubbarna i hans Football Manager-spel inte alls spelade bra. De var riktiga dålon, faktiskt. Asdåliga. För att pigga upp min ledsna lilla fotbollsmanager så tog jag honom i famnen och viskade de vackraste ord han känner i örat på honom: Ruud Gullit. Van Nistelrooy. Pelé. Gazza. Roberto Baggio. Podolski. Brian Laudrup. Glenn Hysén. Glenn Strömberg. Glen Schiller. Glenn den fjärde. Roger Milla. Maradona. Robert Prytz. 

Och sen var allt bra igen.

 

(Ja, Ron. Jag vet. Jag har glömt asmånga av dina bästa gubbar.)

No more Mr Skägg.

Igår rakade jag av Ron skägget. Nu har han bara ett par ståtliga polisonger kvar. I övrigt är han slät som en barnastjärt.

Det känns nästan som att jag har fått en ny sambo. Fast en som redan är färdigdresserad. Jäkla praktiskt måste jag säga.