En inte så viktig dag.

Det är Valentindagen idag. Alla hjärtans dag (inte bara Farfars namnsdag och Ö-Kusinens födelsedag alltså). Ron och jag bryr oss inte om sån skit. Han har redan berättat att jag inte kommer få något idag och jag är hemma sjuk. Det finaste jag kan göra idag är att slänga alla snorpapper innan Ron kommer hem och kanske diska.

En gång i tiden, för några år sen, innan Ron och jag var sambos och alldeles säkra på varandra så brydde jag mig lite om Alla hjärtans dag. Då gjorde jag mig till så till den milda grad att jag klippte ut en massa hjärtan som jag strategiskt tejpade fast på min bara överkropp och sen skickade jag bilden till Ron (som satt på tunnelbanan). Ron blev, enligt utsago, både kåt och rörd. Sen dess har vi nog inte brytt oss så väldigt så jag förväntar mig inte några blommor, ingen förlovningsring eller choklad.

Däremot har vi bestämt oss för att Ron ska få hämta middag på Greken i centrum om jag ringer och beställer när han är på väg hem. Att frossa i grekisk mat tillsammans med Ron är egentligen det enda jag behöver idag. Ron är det enda jag behöver på den här dagen som vi båda skiter i. Och imorgon. Och för alltid.

 

(Egentligen hade jag velat frossa i enorma mängder kinamat, men jag vet att Ron blir lite halvt förvirrad när jag vill äta mat som han inte har hundraprocentig koll på. Och dessutom är det lite svårt att äta ris, det liksom sprätter omkring överallt. Pommes vet man (Ron) var man har. Och souvlaki är inte lika svårt att säga som kyckling a la Peking.)

Annonser

Aptår är bra grejer!

Jag är skitbra på att nypas med tårna. Det har jag ärvt efter Morfar. Jag är faktiskt rätt bra på att göra det mesta med tårna. Jag kan ta på mig strumpor, ta av mig strumpor, ta av folk fillingar och plocka upp smågrejer från golvet med mina tår. Tår är  bra grejer helt enkelt.

Ron hånar mig och säger att jag har apfötter och att det betyder att jag är mindre evolverad än andra människor.

Fult! Jag hade asbra planer för Ron som inbegrep mina tår ikväll, men nu känner jag mig förolämpad och tänker förmodligen strejka.

 

Bromance.

Jag insåg precis att Ron har en bromance. Han har tjatat om den här killen ganska mycket egentligen, men jag har inte riktigt reflekterat över det tidigare.. Föremålet för Rons ömma känslor heter Jason Segel. Ni vet, Marshall i How I Met Your Mother. Han var med i Freaks and Geeks också. Ikväll går det en film med honom på teve som Ron ville se. Det som fick mig att ana oråd var att han beskrev filmen som Du vet, den där filmen där Jason Segel visar snoppen hela tiden.

Jag vet inte om Jason Segel själv är medveten om att han har en ivrig liten beundrare här i Stockholm, men det kan ju mycket väl vara så eftersom Ron är en ganska erfaren internetsurfare och han skulle hitta en eventuell Segel-fanclub och skicka ett iväg ett beundrarmail på två röda minuter. Så frågan är väl: Kommer min lördagskväll innehålla Jason Segels snopp eller inte?

Damn you, Jason Segel!