Saker man äter för ens hjärtas sång och glädjes skull.

I torsdags lagade vi en rejäl köttbullemacka a la Joey Tribbiani (tack Jonas Cramby för receptet). I fredags bjuckade jag på finkorv och öl på Taylor & Jones i Hornstull och idag blev det hemmakorv med bröd till middag. Vad gör man inte för den man älskar? Frågan är när han kommer bjuda ut mig på en rejäl skaldjursplatå med tillhörande bubbel.

En riktig fancy pants-macka

En riktig fancy pants-macka

Fancy korv med öl på Knivsöder.

Fancy korv med öl på Knivsöder.

Skaldjursfrossan 2013.

I fredags var det äntligen dags för årets Skaldjursfrossa, den fjärde i raden. Det var kanske vår roligaste frossa ever. Som vanligt träffades vi på Gondolen och tog en flaska champagne (ja, två då) innan vi gick uppför berget till fina Fåfängan. Sen var det mest det här som gällde:

Food, glorious food!

Food, glorious food!

I år hoppade nästan alla över brödet!

I år hoppade nästan alla över brödet!

Det bara fortsatte och fortsatte. Sju tallrikar blev det.

Det bara fortsatte och fortsatte. Sju tallrikar blev det.

Och ett lite mer konstnärligt foto.

Och ett lite mer konstnärligt foto.

Själva ätandet gick över förväntan i år. Förra året var det lite skralt, men i år kom jag tillbaka med full kraft. Jag ökade bland annat mitt ostronintag med 150%. Jag var så sjukt duktig på att frossa hummer att jag fick ett rätt illa gallstensanfall lagom till efterrätten (efterrätt, schmefterrätt!) och fick ta en springnota hem i taxi. På lördagen var jag rätt sliten vilket passade bra eftersom Ron var bakis.

Man kan så klart tro att jag är färdig med skaldjur nu, men imorgon är det onsdag och jag har hela kvällen för mig själv. Kanske man skulle äta lite skalisar då?

 

 

 

Springsteen i Solna minsann!

Det har varit en hektisk helg. Ron passade på att fylla 40 i torsdags vilket innebar att både min Fader, hans Moder och Bruce Springsteen behagade komma till Solna.

Det var min första Bruce-konsert, men förmodligen inte den sista. Jag gillar ju arena-konserter och det här var en riktig sådan. Vi var 50 020 pers som trängde in oss i Friends Arena och väntade tålmodigt på Brucean. Säga vad man vill, men han är ju en riktigt crowd-pleaser. Han verkar gilla att hänga med sina fans, hälsa på dem, låta dem ta på honom, fota honom med starka blixtar rätt i ansiktet och sånt där. Han är rätt helylle på ett sätt som Mick Jagger absolut inte är. Mick skulle aldrig låta publiken ta på honom. Å andra sidan är Bruce lite stadigare än Mick också, så han tål det nog bättre. Och snygg är han också, Bruce. Det måste jag ge honom.

Jag är inte så inlyssnad på Springsteen som jag borde vara. Visst är det gubbrock, som jag älskar, men jag lutar lite mer åt att kalla det testosteronrock eftersom jag mest har träffat på karlar som älskar Bruce. Så här efter konserten kan jag inte säga att jag kommer lyssna mycket mer på hans musik, men kanske lite faktiskt. För det var en jäkla bra konsert. Jäkla bra. E Street Band är fruktansvärt bra och så otroligt samspelta.

Bruce.

Bruce.

Jag fick sjunga med lite i Pay me my money back, Dancing in the Dark, Born to Run och Born in the USA. Att han spelade hela Born to Run-plattan hade jag ingen aning om förrän i efterhand när tidningarna skrev om det. Hardcore-fansen fattade det direkt så klart. Jag gillade Friends Arena. Det var bra ljud. Däremot blir jag alltid svårt irriterad på alla miffon som står bredvid en när man står på plattan för att lyssna på en konsert. Folk som går för att köpa öl mitt i konserten och sen tror att de ska kunna komma tillbaka till samma plats. Folk som står och smsar hela tiden. Folk, kort och gott. Usch!

Värsta närbilden - nästan.

Värsta närbilden – nästan.

Jag och julklappstishan.

Jag och julklappstishan.

Men för att sammanfatta: Det var en väldigt bra konsert och jag är väldigt glad att jag köpte biljetter. Det känns bra att ha sett Springsteen live.

Igår åkte vi till Nacka Forum och jag fick besöka mitt tredje Stockholms-Sephora. Jag köpte två nagellack och en kombinerad nagellackssmörja-nagelbandsnedpetarpenna. Det var ljuvligt. På eftermiddagen tog vi en promenad här i Solna och passade på att dricka en eftermiddagsöl. På kvällen var det då dags för föräldramiddagen. Den fruktade. Middagen då min Fader och Rons Moder (och så Faderns M och Rons Moders R) skulle träffas under mer ordnade former än en Springsteenkonsert. Vi käkade tapas på Mamas and Tapas och Rons mamma satt långt från Fadern. Det blev inte så värst mycket konverserande dem emellan för det var rätt stimmigt på Mamas and Tapas. Däremot höll en infekterad vargdebatt blossa upp mellan djurälskaren M och jägaren R. Jag och Ron hinkade öl och drinkar för det fanns inte så värst mycket annat att göra. Maten var fruktansvärt god i alla fall. Dit kommer jag gå igen.

Idag har vi slappat. Ron har varit ute och cyklat på sin fyrtioårspresent och jag har rätta lite nationella prov och tittat på ohemult många avsnitt av The Borgias. Snacka om kostymdrama at its best alltså! Nästa helg får vi vila och helgen därefter kommer min Lillasyster för att fira min födelsedag. Bäva månde Ron.

Och imorgon är det måndag.

Nya grepp på brunchkorven!

Jag och mina kompisar brukar försöka äta brunch någon gång var tredje månad ungefär. Det är vanligtvis en munter tillställning. Vårt stam-hak var ett litet café där man kunde grädda sina egna våfflor mitt emot polisen vid Mariatorget, men sen det försvann och blev till en pizzeria istället så har vi känt oss märkligt brunch-hemlösa. Vi har varit på Rival och finbrunchat, men vi saknar vårt billiga våffelställe. Därför beslöt vi oss för att ta nya grepp på brunchkorven (ja, det är som en stafett det här, med en korv istället för pinne. Den som har brunchkorven har ansvaret för brunchen och sen lämnas korven över till nästa person under mycket pompa och ståt). Idag träffades vi i trevliga Årsta för att äta brunchkebab på klassiska Palmyra.

Vi var sex tappra själar som kom dit på fastande mage, no breakfast needed, vid halv tolvsnåret för att försöka kämpa i oss en Palmyra-kebabtallrik. Störst i stan! Det här är den enda kebaben i Stockholm som är god trots den röda, förhatliga tomatsåsen. Jag tog en kebabtallrik med ris, helt galet om man kommer från Karlskrona där pommesen regerar, men riset på Palmyra är smått fantastiskt. Av oss sex var jag nog den som fick i mig mest babbe. Den jag trodde skulle äta mest, den stadiga Hantverkaren, bad att få en doggy bag med sig. Det var oväntat!

Före. En helt enorm babbetallrik.

Före. En helt enorm babbetallrik.

Efter. Messa vs Palmyra, 0-1.

Efter brunchen tog vi en promenad och en kopp kaffe (cola för mig då) i solen på Årsta torg. Det var vansinnigt trevligt. Sen blev klockan eftermiddag och alla hade annat att stå i. När Ron och jag kom hem upptäckte vi att balleodlingen äntligen börjar ge frukt. Skam den som ger sig!

Tomater minsann!

Smultron!

Ja, det var då en trevlig helg. Nu är det bara zumba och söndagsångesten kvar. Sen är det måndag.

Den årliga Skaldjursfrossan!

I fredags var jag och flickorna på den årliga skaldjursfrossan på Fåfängan. Det var alldeles underbart som vanligt, men tyvärr svek magen mig vilket gjorde att jag inte kunde äta riktigt så många underbara saker som jag ville.

Här är i alla fall lite av det jag åt:

Det traditionsenliga champagnedrickandet på Gondolen.’

Lite smått och gott.

Hummer, ostron, havskräfta, king crab-ben och krabba.

Ljuvligheter i närbild.

Och lite choklad till efterrätt.

Ja, det var då en välsignad kväll. Nu längtar vi till nästa år!