Ibland är man asvuxen.

Jag var på ett asvuxet möte igår (ganska mycket för vuxet för min smak). De vill ombilda vårt hus till bostadsrätter och då måste man gå på möten . Fy satan. Själva mötet i sig var väl informativt och jag fattade allting (vilket var stort, för jag är ju inte så jäkla intresserad av sånt där egentligen). Problemet var ju alla andra (en del hade till och med klätt upp sig med slips!). Tänk, det är alltid någon som ska säga ja! när proffsen och i stort sett alla andra säger nej! I slutändan får vi väl köpa lägenheten, för jag vill gärna ha någonstans att bo, och det sägs att man inte kan förlora på att köpa sin bostad. Vad vet jag.

Så frågan är väl: Vill ni ha en liten skuld med mig, Herr Obvious?

När mina lår drev mig till vansinne.

Jag har inga snygga ben som jag kan stoltsera med. De är en ren katastrof ända ner till knäna. Vaderna duger. Knäna är fula och låren är gigantiska. Det är såna där lår som går ihop där uppe. Ja, hela vägen uppifrån och ner, känns det som ibland. Hade mina lår varit ett djur hade de varit en tjusig elefant. Eller en glamourös valross.

För några veckor sen fick jag en vision av mig själv i jeansshorts i sommar. Nej, inte så där Daisy Duke-korta så klart, utan några som klär mig. Idag tänkte jag att jag skulle köpa de där shortsen, så jag begav mig till mitt lokala H&M. Inne i provhytten upptäckte jag det jag hade misstänkt hela vägen hem från jobbet, att det hade gått hål i mina perfekta jeansleggings, alldeles precis mellan låren. Skavhål!

Ungefär här någonstans, efter upptäckten, gick något uppenbarligen sönder i min hjärna. Jag köpte shortsen. Och sen hittade jag ett par jeans i en bra, lagom ljus färg som jag också roffade åt mig. Sen rusade jag (likt en tjur i Pamplona) till nästa affär där jag köpte ett par likadana jeansleggings som de jag hade på mig (fast utan hål, det kan jag fixa själv), ett par trekvartslånga jeans och ett par svarta leggings. I ena stunden stod jag i ett varmt och kladdigt provrum och hade ångest och i andra var jag hemma med en jäkla massa kassar. Blackout någon?

Jag har aldrig köpt fem par benkläder på en och samma gång förut. Jag känner att jag nog måste prova allt ikväll igen, när Ron är hemma och jag är nyduschad, fräsch och inte svettig och panikslagen. Vi får se hur många av byxorna som håller måttet när eftertankens kranka blekhet slår till.

Jävla lår. Jag hatar dem så mycket just nu.

34.

Igår fyllde jag 34. Fy fan. 34. Det är sjukt gammalt. Jag fattar inte hur det här hände, jag är ju  inte vuxen.

Eftersom Ron jobbade sent så tog jag hem La Kex på lite vin och räkmackor för att fira lite. Och se vilka piffiga presenter jag fick då!

Presenter

Mat och kvalitetsteve.

Av Ron fick jag en fin gammal kaffeburk (som jag inte ska ha kaffe i, ty kaffe är äckligt), en parfym (NYC av SJP) och en fantastisk bok: Ladies av Johan Hakelius. Av Lillasyster fick jag ett jättekort med en apa som åker motorcykel.

Det var en bra födelsedag. Jag är bara inte helt tillfreds med den höga siffran.

Idag är den den bajssjätte skitmars. Det är det datum då jag inte hade en mamma längre och det blir inte direkt lättare. Jag har sovit jättedåligt och det kan säkert också förklara varför jag är på så dåligt humör idag.

Ut, fula visdomstand, ut!

Idag har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut. Jag har dragit ut en visdomstand. Jag var svårt nervös innan eftersom jag inte ens har lagat en tand förut. Jag vet inte om det var en speciellt svår tand, men det tog en timme för Dr A att mecka ut den. Han fick karva bort lite av benet runt omkring och sen fick han sy ihop mig.  När tandsköterskan visade tanden satt det fast lite kött på den. Nu sitter jag med en tampong i käften och har bara känsel i ena halvan av ansiktet. Min läpp är en utomjording som känns dubbelt så stor som innan. Min haka är inte ens med hem. Den kan lika gärna ligga kvar hos tandläkaren. Vad vet jag. Jag känner inte att den är där i alla fall.

Hela kylen är full med drickyoggi, soppor, fiskbullar och mjuk mat. Jag ska undvika ris och pasta, men köttbullar går bra sade tandläkaren. Om tio dagar ska det inte göra ont längre. Om fem dagar ska det kännas bättre. Idag ska det göra ont, men eftersom bedövningen fortfarande sitter i så känner jag inte det. Än så länge. Smärtan tror jag att jag kan ta, jag har både ipren och alvedon hemma, men det är rätt tröttsamt att det blöder. Nu börjar jag bli hungrig också fast jag åt en ganska stor frukost imorse.

Imorgon ska jag vakta nationellt prov igen. Om jag inte ligger hemma och ynkar mig. Men det tror jag inte. Vi får se när bedövningen släpper.

Så spännande det ska bli.

En inte så smart tand, uppenbarligen.

Jag har aldrig dragit ut en tand eller lagat en tand i vuxen ålder. Jag fick laga några av mina mjölktänder, men det är så längesen att jag inte minns något av det. Jag är rätt stolt över mina tänder, så det var ett bakslag idag när Farbror Tandläkaren (en kille i min ålder) berättade att jag har en inflammerad visdomstand som måste dras ut. Ett ännu större bakslag kommer det bli för min plånbok (hej då underbara skrivbord från Mio?). Tandläkaren upplyste också att man kan få ett visst känselbortfall i ansiktet när man drar ut tänder. Detta känselbortfall förvandlades till ansiktsförlamning i mitt huvud vilket ledde till att Ron fick ett litet ultimatum: Fundera på om du kan älska mig trots halvsidig ansiktsförlamning och en konstant dregelsträng från vänster mungipa. Om du inte kan det behöver du inte komma hem ikväll!

Och för att göra saken lite lite värre så ska tanden ut dagen mellan två delar av det nationella provet i svenska. Det blir finfint att vakta prov med en tampong i käften. Jomen!

 

 

(Ron kom hem precis som vanligt.)