Det är dags att växa upp nu.

De närmsta veckorna kommer bli obehagliga, ty vi har ett stambyte i köket framför oss. Givetvis har jag påsklov snart och ja, den där önskan man har om sovmorgon kommer ju inte att slå in eftersom hantverkarna kommer vara här från arla morgonstund. Det betyder också att vi måste tömma köket på saker som kan bli dammiga och , ja, det blir ju allt då. Olyckligtvis åker jag till Karlskrona för att begrava kära Farfar på fredag så följaktligen blir det Ron som får tömma köket i helgen. Det är inte det enda jobbiga och vuxna han kommer behöva göra för vi ska också pimpa köket med nya vitvaror; fläkt, kyl och spis och dessa behöver vi beställa eller köpa så att hantverkarna kan koppla in och hänga upp och allt vad man gör med vitvaror, och då måste Ron åka till Elgiganten i helgen och fixa med detta också.

Förutom att vi köpte lägenheten så är nog det här det vuxnaste som har hänt i mitt liv. Jag har lite svårt att ta in allt och vill helst att någon annan tar alla beslut. Att bli vuxen är sannerligen inte roligt.

Annonser

Lördagsbesök.

Ron mailade mig igår och berättade att mamma kommer på lördag (läs: svärmor). Tydligen vill hon köpa presenter till oss (läs: mest till Ron antar jag). Ron önskar sig ballegrejer (läs: för det var vad jag sade till honom att önska sig). Det blir säkert trevligt (läs: om vi kan dricka öl).

Victory is mine!

Äntligen. Idag har jag (och Ron) släpat hem två Poäng-fåtöljer från Ikea. Vi har åkt buss och tunnelbana, ty det gör man när man inte har någon bil. Vi tillverkade två piffiga handtag av silvertejp som skulle underlätta själva fraktandet av fåtöljerna. När vi kom till Solna bestämde sig Ron för att en av oss skulle gå och handla och en skulle gå hem och därmed bära två fåtöljer själv. Så jag bar hem två fåtöljer och Ron köpte två kassar fulla med bomull, damm, moln och andra lätta saker.

Men nu är de äntligen här. Och jag tänker inte åka till Ikea fler gånger det här året.

Who needs a Kwik-E-Mart?

Jag var på gott humör i ungefär fyra vändor. Men när vi rensade källarförrådet mellan vända fyra och fem upptäckte jag att Ron inte har en, utan två papperskassar med Simpsons inspelade på videoband. Kommer ni ihåg videobanden, barn? Det är knappt att jag gör det. Ron gör det. Videobanden bor numera i Solna (där vi inte heller har någon videobandspelare) där vi inte heller har någon videobandspelare. Inte ens det faktum att Ron faktiskt trotsade sina hamsterprinciper och kastade en ursunkig matta kunde muntra upp mig.

Nu har jag fått mat och ett glas coca cola och världen ler igen. Flytten är inledd.

Jag kompromissar.

Jag packar böcker igen. Det känns som att det inte var så länge sen jag gjorde det sist och då fick jag nästan ett psykbryt. Vi har i alla fall lyckats enas om att vi ska flytta i två omgångar. Ena helgen flyttar vi böcker och löst krafs och helgen efter den kommer Pappa Obvious med släpet, den blåa soffan som Ron pratar sig varm för och (tydligen) en träbetsad (!!!!) byrå eftersom Mamma Obvious kommer bli ledsen om den inte får följa med hit, för hon tycker att den är fin och den var dyr. Hur  Mamma Obvious någonsin ska få reda på det vet jag inte. Kanske kommer sonen skvallra.

Jag kompromissar som fan här, ska ni veta. En träbetsad byrå står inte jättehögt på listan över möbler jag vill ha. Eftersom jag nu låter Ron ha sin soffa, sin fåtölj och sin byrå så har han ingenting att säga till om när det gäller mattfrågan. Ron vill ju, som bekant, gärna ha mattor precis överallt och jag vill inte ha några knappt. Han är rädd att han ska frysa om fötterna när han går upp på morgonen. Det lilla problemet ska jag nog lösa åt honom.

Gubbtofflor till en frusen farbror

Och nu tror jag att jag sätter stopp. Jag vet inte om jag vill kompromissa mer. Nu är det Rons tur.

Inredningsångest.

Vi har inte ens skrivit på hyreskontraktet för den nya lägenheten än, men redan är tjafset om inredningen igång. Vi kommer dessutom behöva köpa lite nya möbler (t ex ett snyggt skrivbord) men vi har svårt att enas. En del av problemet består av Rons ovilja att slänga gammalt junk och den andra delen består av jag tycker att han har fula grejer. Någon måste kompromissa, och jag tycker att jag redan har gjort det (Ron får behålla den bruna mormorsfåtöljen och hans blåa soffa kommer tydligen att flytta hit från Örebro).

Ikväll vill jag dricka valvakebubbel. Det kanske kan få den något finska stämningen att försvinna.