Ettårsfis!

Igår fyllde ungen ett år! Hurra för honom!

Det firades med glass och presenter. Han gillade glassen bäst.

Annonser

Midsommar igen.

Imorgon är det midsommar och det ska firas i mörkaste Närke hos Rons pappa. Ron jobbar och jag försöker packa ljudlöst så att barnet som var extremt gnälligt på förmiddagen inte vaknar nu när han sover sin skönhetssömn.

Vi var i Blekinge vecka för at begrava famor som blev 92. Det var sorgligt men eftersom jag hade barnet med mig i kyrkan så tog det udden av all gråt litegrann eftersom han bara kunde sitta still i 15 minuter. 15 minuter gick han och jag runt i kyrkan och den sista kvarten fick vi gå ut så att han fick springa av sig. Lite sorgligt kändes det eftersom det bara var familjen som deltog i begravningen. Men det fanns mycket blommor, vilket gjorde att det kändes lite bättre. Vänner och släktingar har inte glömt farmor. Det kommer inte vi heller göra eftersom att Lillasysters Snuva får ett av farmors namn i andranamn tillsammans med vår mammas namn. Det blir idel blomnamn på den ungen. Fint!

Men nu – mot ett förmodat regnigt midsommarfirande i Örebrotrakten. Vi ska hinna träffa lite kompisar och på söndag ska ungens första födelsedag firas. Han är en bortskämd rackare eftersom han blev firad i Blekinge med och sen kommer vi väl fira honom på födelsedagen d 24 också. Att vi har lyckats hålla honom i liv i ett år! Det är faktiskt värt att firas både en och två gånger.

En annan bra sak är att Ron går på semester idag och sen direkt på pappaledigheten som varar tills ungen skolas in på förskolan någon gång i januari. Det blir en smutt tillvaro för mig i höst tänker jag; Linas matkasse och inga sena jobbkvällar för Ron. Hurra!

Generationer.

Bra saker och tråkiga saker verkar hända samtidigt ofta. Som idag då: ungen fyller 11 månader och Farmor gick bort inatt. Hon blev 92. Det är ändå ett långt liv även om hon var dement de sista åren. Då var det slut på mor- och farföräldrar. En hel generation är borta.

Då är det väl någon tröst att veta att det tillkommer nya småttingar i släkten med jämna mellanrum. Och släktträdet växer sig större.

Snuva!

Ja, det verkar ju som att jag glömde det allra viktigaste i mitt tidigare inlägg. Vi var så klart i Karlskrona för att hälsa på syrran och min alldeles nya lilla systerdotter med kodnamn Snuva.

Hon var så klart ljuvlig på alla sätt och vis!

Åter i huvudstaden.

Det lilla barnet och jag kom tillbaka i tisdags efter att ha varit hemma i Karlskrona i en vecka. Det är fantastiskt så lite man hinner på en vecka.

Jag tänkte att jag skulle hinna med att träffa ett tjog kompisar ungefär, men det blev inte så. Vi var och hälsade på Moster och kusin och kusinbarn och kusinbarnbarn och vi var i farmor och farfars hus och plockade ut det sista vi ville ha därifrån. Huset är sålt nu. Det känns sorgligt, men samtidigt finns det ingen som vill eller kan ta hand om huset och marken/skogen runt omkring. Då är det bättre att sälja till någon som vill ha. Men det är ändå 35 somrar som försvinner på något sätt. Ja, och vintrar, men det är ju ändå somrarna som har varit finast på landet. För vi sade aldrig att vi skulle åka till farmor och farfar, utan vi sade att vi skulle till landet, ringa till landet eller åka till landet. Och nu har vi inte landet längre.

Jag har sparat några av farmors gamla kläder som var i gott skick. Vintage-grejer, if you will. En gammal klocka, några porslinsdjur som jag absolut inte tänker ha framme och jag vet inte varför jag sparade dem. Det är inte min stil. Men de har alltid funnits med liksom. Jag har väl någon tanke om en prylhylla med lite roliga grejer i sonens rum så småningom och då kanske en porslinselefant kan passa. Ja, så sade jag till slut efter mycket velande till att jag kan ta kaffeservisen i Karlskronaporslin också. Små jävla kaffekoppar med grått mönster på. Jag dricker inte kaffe. Ron dricker kaffe ur mugg och så värst många tårtkalas har vi ju inte så att man behöver en kaffeservis. Men det var en liten söt sockerskål som gjorde att jag ångrade mig och jag vill inte att den bara skänks bort. Jag måste skaffa mig ett hus tror jag. Och ett vitrinskåp, för jag vet inte var jag ska ha den där servisen annars.

Sonen började gå på riktigt nere i Karlskrona också vilket är jätteroligt. 10 månader och nu tultar han omkring som om han inte har gjort annat. Det är jättekonstigt, men det blir ju lite roligare att vara på lekplatsen med någon som går än någon som kryper omkring och äter grus.

Som alltid när jag kommer tillbaka från en Karlskronavistelse så undrar jag varför jag bor i Stockholm. Jag vantrivs inte här, inte alls, raka motsatsen, men jag tror inte att jag älskar Stockholm. Och det är ju taskigt mot Stockholm. Det känns bara lite lättare med allt i Karlskrona. Framförallt är det så satans snordyrt med hus i Stockholm och både Ron och jag vill ha hus. Jag vill ha en tomt och en altan.

Idag är Ron svårt bakfull och luktar jätteäckligt. Det är oerhört dålig timing eftersom vi har skitmycket att göra. På onsdag kommer svägerskan och svärfar för att hjälpa oss måla om i sonens rum och vårt sovrum. Jag har hittat en snygg färg från Beckers som heter Retro som jag vill ha i sovrummet och sonen får nog vita väggar och en turkos fondvägg. Det betyder att vi måste röja i ungens rum och dammsuga och städa undan är överlag. Då hade det varit bättre med en man som inte luktar mäsk.

Imorgon är det tvättid klockan sju och sen har föreningen gemensam städdag. Jag får försöka ducka det där igen.

Men just nu är det lugn som råder här. Sonen sover för tillfället och Ron har precis släpat sig ur sängen. Snart ska jag dammsuga.

Ärbar i ett år.

Helgen har varit minst sagt dekadent. I fredags åt jag middag och drack öl med flickorna, igår gjorde ungen restaurangdebut på kvällstid på O’Learys i Sumpan och idag dricker jag champagne på grund av ettårig bröllopsdag.

Den koreanska fredagsmiddagen var god med godast var umgänget med mina vänner. Det är då ett bra litet tjejgäng jag har skrapat ihop här i storstan. Extra skönt var det att komma hem efter tre öl. Öl alltså, bra skit!

Middagen på O’Learys gick över förväntan. Ungen höll sig i skinnet i stort sett hela tiden. När vi hade ätit gick vi till lekparken och åkte rutschkana för det är det roligaste en tiomånaders unge vet tydligen. Extra roligt var det när pappa Ron åkte. Jag vågade inte åka, för det vore ytterst förnedrande om jag hade fastnat halvvägs ner, eller, ännu värre, inte kommit någonstans alls! Mina breda barnfödarhöfter behöver breda rutschkanor.

Dagen har varit ganska bra. Barnet har gått flera steg idag och sett riktigt kaxig ut. Sen gick vi på möte i bostadsföreningen och jag vill inte ens skriva vad jag tyckte om det. Det är inte konstigt att man sitter här med ett glas skumpa som vi fick när vi gifte oss förra året. Lagrad skumpa, if you will.

Jag antar att jag borde summera året som gift. Jag har vant mig vid vigselringen som jag tyckte var lite lite stor i början. Ron bytte till mitt efternamn så hela familjen heter samma. Det blev ingen bröllopsresa – den sparar vi till sommaren. På det stora hela så har det varit ett bra år även om jag fortfarande tycker att det är aplöjligt att säga min man om Ron.

Sommarplaner.

Halva april har gått – det är helt sjukt. Snart har Ron semester och ungen fyller ett. Vi har bokat en Dublinresa i sommar. Då ska barnet få se den gröna ön och mamman ska få ta en Guinness till maten, så som man gör. Det blir inga sena ölkvällar eller dagslånga shoppingrundor den här gången utan snarare lek i lekplatsen i St Stephen’s Green, en dag på Dublin Zoo, en tur till havet och förhoppningsvis en busstur till Belfast. En dag i Belfast är jag oerhört sugen på.

Men innan dess ska ungens ettårsdag firas, förhoppningsvis ska jag på några konserter på Gröna Lund (Robert Plant speciellt, men annars Slash, Billy Idol, Alice Cooper, Lnny Kravitz, Europe…), och en sväng till Blekinge ska jag hinna med också.  I år tänker jag bada i havet. Det fick jag inte förra året. Bara en sån sak! Det ser jag fram emot!