Favorite book of your favorite series

Okej. Som vi då har konstaterat så är Per Anders Fogelströms Stad-serie min favoritserie (eller åtminstone en av dem). Så då måste ju det här inlägget tillägnas den bästa boken i Stad-serien. Och hur väljer man den? De hör ju ihop. Det är ju en släktkrönika lika mycket som det är en berättelse om Stockholm och människorna som bodde där.

Kanske är det Minns du den stad som är min favorit. Den handlar om åren 1900-1925 och det är Emelie som är huvudperson, den som allt och alla kretsar kring. Hon är egentligen en ganska irriterande huvudperson. Hon är uppoffrande och rejäl, hon arbetar och vill egentligen inte strejka för bättre villkor för sig själv och arbetskamraterna. Hon tar hand om allt och alla och kräver ingenting för sig själv. Och så är hon så otroligt ängslig. Hela tiden. Men ändå så finner man henne sympatisk på något sätt, trots att hon inte är den mest spännande av Fogelströms karaktärer.

Näe, det är något annat med Minns du den stad. Kanske är det de andra karaktärerna som gör det. Stackars, dumma, alkoholiserade Bärta. Elaka Johan. August, som tar över adoptivfaderns firma. Lille Gunnar och hans trasiga, snoriga halvsyskon. Det är här personerna som kommer ha stora roller i de efterföljande böckerna formas inför de öden som väntar.

Det ljusnar lite för människorna i boken. Första världskriget kommer och tar slut och det finns en viss optimism hos karaktärerna. Men, låt er inte luras allt för mycket. Det finns allt ganska mycket misär kvar också. Men jag gillar ju det.

Minns du den stad.

Your favorite series

Vävarnas barn, Krigens barn, Vita bergens barn, Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad, Stad i världen.

Per Anders Fogelström. Stad-serien. Alla åtta böckerna. Jag älskar dem. Jag älskar dem innerligt och jag tröttnar aldrig. Jag älskar dem så att jag vet att allt jag skriver om dem här kommer låta töntigt. Det är svårt att hylla något och samtidigt låta trovärdig.

De här böckerna har jag läst och läst om i flera omgångar. Den första jag läste var Vävarnas Barn som utspelar sig bland fattiga, i det närmaste livegna väveriarbetare i Stockholm, under den andra hälften av sjuttonhundratalet. Det är här som släktkrönikan i Stadserien tar sin början. Fast konstigt nog är Barn-serien, de tre första böckerna, skrivna sist av alla. Så egentligen är det väl så att alla knutar knyts ihop, och börjar, i Barn-böckerna.

Vad är det då jag tycker om? Tja, det är något visst med Fogelströms karaktärsskildringar. Han beskriver alla karaktärer lika fint, oavsett om det är en hårt arbetande mamma, en fin fru, ett prostituerat skarn eller en desillusionerad alkoholist. Även de trasigaste människorna får ett människovärde, det finns något sympatiskt hos alla, trots att det mesta var misär och elände (fast jag är ju fasligt förtjust i böcker som just handlar om misär och elände och människor som bara äter salt sill och en halv potatis till middag). Och jag älskar hur han beskriver Stockholms utveckling, staden som han så tydligt var helt förälskad i. Just tiden, 1860-1960, är väldigt intressant. Stockholm växer från ett lantligt område till en verklig stad, en modern storstad. Jag blir fortfarande lika glad när jag hittar en gata som jag känner igen från böckerna när jag promenerar på Söder. Och så tänker jag; här gick Henning och Tummen till jobbet. Här bodde Emelie och Jenny. Men det gjorde de så klart inte, men någon bodde där ju och någon har ju trampat de där gamla gatorna innan jag kom hit. Och tanken på att det kan ha funnits någon som levde som i böckerna är otroligt lockande och fascinerande för mig som fortfarande tycker att Stockholm är rätt spännande.

Nu, när jag har berättat om min favoritserie så kan jag också berätta om det hemska som Ron gjorde när han, på min inrådan, läste böckerna. Det har han själv ältat i sin egen blogg (med all rätt, det var fruktansvärt!), men det tåls att skriva en gång till. Ron slarvade bort En förvandlad stad på tåget för två jular sen. Och, han behandlade Barn av sin stad så illa att det är en ful reva i det fina omslaget. Min fina Stad-serie är inte komplett längre. Visst, jag har Mödrar och Söner som handlar om livet på Kungsholmen i början av 1900-talet, bredvid Stadserien i bokhyllan så det ser ut som att serien är komplett, men jag vet att den inte är det längre. Den är besudlad nu.

Mina drömmars stad.

Jag känner mig inte så nöjd med det här inlägget. Det ÄR svårt att beskriva något man älskar. Det är som om jag skulle beskriva Ron. Det skulle bli sentimentalt och pajjigt det med.